Spekulationerna
om rasens ursprung är många. Förmodligen handlar
det om att de av kolonisatörernas hundar, som fungerade bäst
vid jakt, användes i ett mer planerat avelsarbete. De första
hundarnas ursprung uppstod till en början ur spontana parningar
med framför allt de inföddas hundar. Den medvetna aveln
baserades däremot på hur effektiva och nyttiga hundarna
var.
Ridgebacken
kallas för Afrikansk lejonhund, vilket har gett upphov till
en del missförstånd. Många har fått uppfattningen
att hundarna deltog i jakten för att själv döda lejon.
Ridgebackens arbetssätt är istället att trötta
ut viltet med snabba och effektiva rörelseförflyttningar,
så att jägaren får viltet på nära skotthåll.
För detta krävs, som tidigare nämnts, en snabb, stark,
uthållig och modig hund. En dumdristig hund överlever
inte sådana konfrontationer. Det är också mycket
vanligt att man vid jakten använde flera hundar i ett så
kallat släpp bestående av fyra till fem hundar. Arbetssättet
är också tyst ibland med enstaka jaktskall.
Idag
används ridgebacken som allroundhund. Den fungerar som apportör,
stötande hund och eftersökshund samt att den även
kan användas som stående fågelhund. Ridgebacken
finns som både ledarhund och polishund. En god vakthund är
kanske dess mest kända egenskap.
Temperament
Sitt rykte till trots så är Rhodesian ridgeback en mild
hund med vänligt sinnelag. Den söker mänskligt sällskap
och mänsklig uppmärksamhet och är ofta förtjusta
i barn, som den har stort tålamod med. En ridgeback med bra
temperament är lugn och värdig, har självtillit och
blir inte upprörd över bagateller. Den möter världen
med nyfikenhet och utan rädsla. Ridgebacken besitter stor självständighet,
men vill inte gärna vara ensam.
Många hundindivider tycker om en bekväm tillvaro och
tillbringar stor tid hoprullade i soffor, eller om tillfälle
ges, utsträckta på sina ägares sängar. Då
är det kanske svårt att förstå att ridgebacken
på ett ögonblick kan förvandlas till en mycket snabb
och smidig hund, som ganska lätt springer ikapp en hare. Rhodesian
ridgeback lär vara världens snabbaste hund på långdistans.
Ett
mycket utmärkande drag, som sammanhänger med ridgebackens
vaktinstinkter är att den för det mesta håller sig
i närheten av sin ägare. Den ger sig av och undersöker
närområdet, men återvänder ganska snart.
En
ridgeback tyr sig till sin ägare men är ingen slav. Den
utför inte uppgifter som saknar mening för den. Hunden
funderar innan den bestämmer sig för om något är
tillräckligt viktigt för att bli utfört. Ridgebacken
är listig och har humor. Ser man inte upp är det lätt
att man blir överlistad.
Ridgebacken
är i allmänhet reserverad mot okända, ja till och
med helt ointresserad. Tvinga dig därför aldrig på
den, varken på valp eller vuxen hund.
Att tänka på vid inlärning
Ridgebacken är inte mottaglig för lydnadsdressyr på
samma sätt som rena bruks- och lydnadshundar. Kombinationen
av jakt- och vakthund från början, i en miljö fylld
av svåra yttre omständigheter, ställde speciella
krav på individen. Det innebar mycket självständigt
arbete för att lösa de olika uppgifterna. Hunden tvingades
att själv bedöma situationerna och handla därefter.
En ridgeback kan dock tränas med framgång till lydnad.
Det bevisar de många hundar som meriterat sig. Att träna
lydnad med en ridgeback är både roligt och givande, men
ställer samtidigt stora krav på föraren.
Det
viktigaste ordet är motivation. Utan motivation kan man inte
få en ridgeback att arbeta. Så länge den tycker
att ett moment är intressant utför den det också
villigt, men om det upprepas i det oändliga tappar den snart
intresset, då en sådan uppgift saknar mening. Föraren
måste därför vara lyhörd och styra arbetet
så att hunden känner att den utför något av
värde och som uppskattas.
Det
andra viktiga ordet är samarbete. Om man inte kan göra
dressyren till ett samarbete mellan förare och hund kommer
man bara att göra hunden frusterad, samtidigt som man får
den att helt tappa intresset.
Uppfostra
valpen med fast hand, tålamod och konsekvens parallellt med
kärlek och vänlighet. Är du inte beredd att göra
det kan inte din mycket intelligenta hund lita på dig och
därmed kan du få problem.
Liksom
många av de ställande jakthundarna behöver ridgebacken
ordentlig vardagsfostran tidigt, men den bör inte pressas med
tävlingslydnad om den inte vill.